Äntligen har vi fått så pass blomprakt att vi kan plocka in en bukett från vår egen lilla täppa. Det är till och med så att vi kan välja vilka färger man vill ha på den.
De här färgerna tycker jag passar ihop med färgerna som vi har hemma. Duken är en present från en kompis och kommer troligtvis från Ljuva hem i Robertsfors och vasen köpte jag i Finland på Jakobsdagar av en kompis.
Japp. Fortsättning följer snart på vår resa genom Europa på mc…… men först lite tv med sambon!
Det blev en riktig mc-sommar 2011. Är det inte när det är -23 grader och plogkanter som är högre än biltaken som man ska tänka på sommarresor?
Vår sista längre resa var till Fatmomakke. Helt underbar natur! Nästan lika vackert som på Norge-resan. Jag har varit där förut för mycket längesen och det var rätt så kul känsla att långsamt påminnas. Mina förfäder på farmors sida var samer så det gör det hela ännu lite mer speciellt.
Vi åkte iväg tidigt på morgonen till våra reskamrater Tom och Kristin i Storhäggsjö. Jättekul att de ville ha oss med på sin resa. Planen var att det var ytterligare ett par som skulle åka med, men de var tvungna att dra sig ur tyvärr. Det hade annars varit tre motorcyklar av märket BMW som hade åkt iväg där på morgonen. Hade inte det varit nånting det?
Vi såg alla fram emot en mysig och spännande resa. Vi puttrade på där i lagomt mak, mot fjällmarken.
Fikapaus! Vi träffade några unga killar som var på ”walkabout”. Det var lite kul att prata med dem en stund. Vi passade på att be dem ta kort på oss.
Tom och Kristin!
Dagen var härlig, solig och fin. Kan man ha det bättre?
Japp då åker vi igen då!
Min vana trogen så tog jag kort när jag sitter därbak. Jag tycker man kan hitta en del fina vyer ibland.
Ser ni Tom och Kristin där framme?
Nu så! Då är vi alldeles strax framme på campingen där vi ska bo. Vi har haft en lugn och fin, lagomt spännande resa. Utom på ett ställe där de höll på med vägbygge. De hade inte kommit längre än det största gruset som ligger längst ner vid vägbygge. Det var spännande att rulla fram på de där stora vassa stenarna! Jag satt andäktigt och höll andan där bak. Var jag nödvändigtvis tvungen att röra mig så skedde det mycket mycket långsamt och försiktigt.
Det var i alla fall skönt att vara framme. Reseskildringen forsätter vid nästa inlägg.
marieisika 